Igår när jag satt på bussen så klev Milla och Erika på bussen. Det blev väll såntdär småprat som man brukar ha med sina vänner nu för tiden. Eftersom jag skrivit en låt till Erika så väntade jag på att hon kanske skulle nämna den. För jag menar, alla är ju beroende av beröm. Så är det bara. Eller iallafall uppmärksamhet!
Kolla bara på alla småbarn (och på oss i yngre dagar). Allt dem gör är för att få uppmärksamhet. Dem skriker, kastar sand, kastar mat, skriker, slåss och går oss "äldre" på närverna. Don´t get me wrong, jag älskar småbarn, jag försöker bara säga att småbarn är beroende av uppmärksamhet.
Sen har vi ju då barnen som börjat skolan. Dessa barn är beroende av status. Köper en kille med byxorna över naveln ett nytt pokémonkort med den nyaste utvecklingen av den eldsprutande ekorren, vill alla ha den. Och vad händer om en översminkad blond 8:a-årig flicka köper den nyaste barbie:n med medföljande rosa bil och en "hur man raggar upp Ken på en minut"-bok? Alla vill ha den! Man vill inte vara "utanför", "töntig" eller sitta inne på rasterna och äta bullar med fröken! Status, status, status!
Sen, när man kommer upp i tonåren hänger det där status-beroendet med och man börjar röka, snatta och dricka. Man får utskällning av sina föräldrar och helt meningslöst försöker med: "Men mamma! Alla coola röker/snattar/dricker! Du vill väl inte att jag ska bli mobba, sedan deprimerad och sen kanske till och med ta livet av mig! Om du älskar mig låter du mig va och slutar ringa mig 1000 gåner om jag inte är hemma på två dagar!" Ja vad gör man inte för att vara "cool"?
Sen har vi människorna som är ca 18 och framåt. Så vart ska vi börja? Vi har: Idol, So you think you can dance (scandinavia), Jackass (alla program som går på Mtv handlar igentligen om att få uppmärksamhet) och så mycket mer!
Självklart är dessa program otroligt underhållande och vissa är både yngre och har talang! Men t.ex. Idol består ju nu mera nästan bara av uppmärksamhetssökande personer, som man som sagt bara kan skratta åt.

Men nu tillbaka till igår, när jag satt på bussen. Efter Milla gått av händer det jag väntat på: Erika nämner sången. Det första jag tänker är: "Hon har hört den, bra!". Sen börjar hon typ skjuta ner mig med kommentarer (som jag såklart tar in i hjärtat och värdesätter högt!). Hon undrar om jag någonsin tänkt på att skicka in mina låtar till en studio eller producent, eftersom hon tycker att jag är duktig på att skriva. Jag nämner att min farbror faktiskt är producent, men att jag inte träffat honom på flera år. Så om jag skulle skicka in något till honom skulle han kanske känna sig väldigt utnyttjad.
Självklart har jag funderat på att skicka en demo till honom, men jag vet inte om jag skulle våga fråga pappa efter adressen, då han en gång i tiden sa till mig:"Du kan ju inte förvänta dig att du ska kunna leva på att sjunga". Det var såklart ett tag sedan, men ändå...
Vi får se hur de blir med det.

I kväll kl.20.00 är det alltså Melodifestivalen (hälften av deltagarna är ute efter uppmärksamhet enligt mig). Jag tror på Emilia eftersom hon alltid funnits i mitt hjärta sen singlen "I´m a big big girl"

Jag hoppas verkligen att ni orkat läsa allting! Jag delar med mig väldigt mycket av mina tankar och (lite) av mina känslor i den här bloggen!

Vi ses snart igen!
Amanda